Mamma och pappa spelar Engmans på högsta volym och jag kan inte låta bli att tänka på kvällen hos Elsa, med Engmans som avslutning på Tranan. Och läpparna drar sig uppåt och ett litet leende tittar fram. Och jag känner att Engmans borde komma till Bollnäs snart igen.

It's down to this
I've got to make this life make sense

Can anyone tell what I've done?

I miss the life
I miss the colours of the world

Can anyone tell where I am?

Cause now again I've found myself so far down

Away from the sun that shines into the darkest place

I'm so far down away from the sun again

Away from the sun again

I'm over this

I'm tired of living in the dark 

Can anyone see me down here?

The feeling's gone

There's nothing left to lift me up

Back into the world I know

Cause now again I've found myself so far down
Away from the sun that shines into the darkest place

I'm so far down away from the sun

That shines to light the way for me to find my way back into the arms

That care about the ones like me

I'm so far down away from the sun again

It's down to this

I've got to make this life make sense

And now I can't tell what I've done

Now again I've found myself so far down

Away from the sun that shines to light the way for me

Cause now again I've found myself so far down

Away from the sun that shines into the darkest place

I'm so far down away from the sun

That shines to light the way for me to find my way back into the arms

That care about the ones like me

I'm so far down away from the sun again

Om du inte fanns så skulle världen vara lite sämre. Min alldeles egna solstråle skulle vara borta. Och ändå så kan jag inte låta bli att önska. Önska bara lite litegrann att du inte skulle vara du. Att du skulle vara någon helt annan, långt bort från min värld och mitt liv. Allt skulle vara så mycket lättare då. Inte bättre, men lättare. Och efter ett tag, när jag inser att det kanske är just så det måste bli, så griper paniken tag, hjärtat kramas åt och jag får svårt att andas. För jag vill ju, mer än nånting annat. Att du ska vara du, att du ska finnas i min värld och mitt liv. Att du ska vara min solstråle. Och ändå vet jag ju innerst inne att det kanske inte går. Att jag inte är tillräckligt stark. Och då önskar jag igen. Bara en liten stund, några sekunder fri från ångesten som ständigt är närvarande. Några sekunder levande och lycklig igen. Innan verkligheten kommer ifatt.

Efter att ha pratat med Robert och fått veta mitt betyg i matte E har jag försatts i något slags chocktillstånd. Lyckan har inte ens hunnit leta sig fram än, så om några dagar kommer jag antagligen få glädjefnatt och gå runt med ett konstant leende på läpparna. Om inte Robert ringer och ber om ursäkt för att han förväxlat mig med någon annan, vill säga.

Trots det så har dagen varit som vilken annan tisdag som helst, tråkig. Jag bestämde mig för en sovmorgon då sängläge inte intogs förrän 01.00 igår natt och missade därmed labbarna. Synd. Avbokad boxning har det blivit också eftersom min fina S är sjuk.

Nu hägrar projektrapporten igen, och jag vill bara hinna färdigt så att jag återigen kan få ha något liknande liv.

Idag har det varit tungt. Jag förstår inte hur jag ska ha ork till projektrapporten som ska skrivas. Och en tung sten kommer ha lyfts från mina axlar när jag väl är färdig med den.

Idag är min ljusglimt att Top Model börjar igen. Snyggare människa än Tyra Banks får man ju leta efter.

Och ja, lite opersonligt med Googlebilder, men av någon anledning har jag själv inte haft möjlighet att ta en bild på fröken Banks.

Hur har jag låtit det bli såhär?

Du håller ingens hand, du tror att alla skulle titta då

Men jag håller din ibland, för det är kallt och jag fryser så

Har precis spenderat 189 kronor på ett schampoo.

Värt vartenda öre.