Vad är det med mig och lediga dagar? Så fort min kropp anar minsta lilla sovmorgon, hur obefintlig den än är, så strejkar sovfunktionen oftast helt efter 08.00 ;ikaså i morse. Skönt, tänkte jag igår kväll, att få sova ut ordentligt så att jag är pigg inför lördagens kalas. Men icke, 07.45 slog ögonen upp sig av sig själva och vägrade sedan att stängas, trots enorma ansträngningsförsök från min sida. Jag får aldrig sova så jag är helt utvilad, men jag vaknar för sent för att vara tillräckligt trött för att somna om. Kuuuuuuul.

Nu väntar i alla fall gym med mamsen, därefter ska jag ta itu med projektrapporten så att påsklovet får bli just lov.

Eftersom skolan slutade tidigt för min del passade jag på att klicka upp Spotify, ta fram listan med finaste Melissa och dra en filt över mig för att bara ta det lugnt. Orken räckte inte till så mycket mer än så. Och när jag vaknade 45 minuter senare var både orken tillbaka och tankarna borta. Mer eller mindre åtminstone.

Jag saknar lyckan jag kände den sommaren. 

Återigen har jag helt plötsligt tappat orken till allt. Jag förstår inte hur en sådan liten sak som att borsta tänderna kan få mig att vilja gråta av trötthet. Inte så mycket fysisk som psykisk trötthet. Den fysiska klarar jag av. Det är den psykiska, när det känns som att allt rasar samman och att man aldrig ska orka ta sig upp igen, som är värst. Totalt nedbruten utan motivation till att ta tag i mig själv och få det sista gjort innan påsklovet. Mamma känner inte längre igen mig. Jag känner inte längre igen mig heller. Vart är den glada Jennifer som alltid hade reservkrafter lagrade, som aldrig deppade ihop hur mycket som än lades på axlarna. Jag börjar tro att hon inte finns längre. Och finns hon så är hon gömd långt därinne, ovillig att komma fram. Jag vet inte hur jag ska stå ut. För första gången på länge vet jag inte om jag orkar mer. Och jag mår illa över mig själv, över hur jag låtit det gå såhär långt.

Efter att ha haft en inneboende i form av Sandrine hela helgen har ju nu sovit själv i två nätter. Och jag har inte riktigt vant mig än.

Efter några dagar av biologiplugg har jag nu en kväll ledigt innan det drar igång igen. Och påsklov känns ju kanske som en fruktansvärt bra idé just nu.

sSM-finalen var det kallaste och blötaste jag varit med om, och jag vill inte ens kalla matchen för bandy. Snöskottning är en bättre beskrivning. Trots det så var de flesta av dagens timmar väldigt bra. Stämningen på O'learys var på topp, allt som skulle sägas sades med hejaramsor, händer klappade, det var orange och blått överallt, från topp till tå, inuti och utanpå. Och sällan har ett silver känts så mycket som ett guld. Här kommer lite bildregn från dagen i Uppsala.

Inuti och utanpå. Nu börjar det närma sig. Jag har nyss fått mina naglar målade av finaste Sandrine. Orange och blå, såklart. Ikväll väntar en tidig kväll för att orka upp till avfärd 08.00 imorgon. Lunch på O'learys väntar, och därefter marsch till studenternas. Kameran följer med imorgon (om jag kommer ihåg att ladda batteriet ikväll) så bilder kommer så småningom. Nu blir det topplack och därefter New Moon som fantastiskt nog kom ut på dvd idag. En bra helg, med andra ord.

Trots att klockan ännu inte hunnit bli tolv har ett välbehövligt boxpass hunnits med. Dusch har det också blivit och nu återstår väl bara att göra biologiboken sällskap resten av dagen. Och nej, herr Planeskog är ingen favorit just nu. Att dagens plugg till viss del är mitt eget fel då morgondagen spenderas i Uppsala väljer jag att ignorera just nu. Det känns liksom bäst så.

Nu ska jag tvinga ut min syster från sitt rum för att göra lunch åt mig, allt för att få så mycket tid som möjligt till plugg. Därför är det ju lite dumt att jag sitter här.

Jag har helt tappat lusten till att lägga ner tid på att försöka skriva något som känns viktigt. Tappat lusten till att plugga har jag gjort också. Kul att spendera fredagskvällen tillsammans med biologiboken. Därför slänger jag in en bild som får mig på lite bättre humör.

Kan ju ta och vara världens fulaste bild men oj vad jag saknar min Evelina.