Betnér igår var fruktansvärt värt. Och när han sedan avslutade med det bästa kändes det som att det inte kunde ha blivit bättre. Tack till Sandrine, Frida och Mats för det finfina sällskapet.

Idag väntar bandy, och om det inte blir vinst idag är det kört. Kass sanning.

Och eftersom mitt huvud idag består av bly blir det inte mer än såhär.

Dagen har varit händelserik och fartfylld och därmed har ingen tid kunnat hittas till att smattra ner några väl valda ord förrän nu. ag vaknade upp tillsammans med Sandrine och efter att ha släppt av henne på stan väntade bowling med de övriga medlemmarna i familjen Lundmark. Hur det gick där behöver vi inte nämna, annat än att jag inte kom sist. Efter att vi fått av oss bowlinghallens fräscha skor brummade vi bort till Roma för god middag. Pasta med currykyckling för min del, hur gott som helst. Och innan maten hunnit sjunka helt skyndade jag mig iväg till sporthallen för ett välbehövligt boxpass.

Med andra ord så har jag inte hunnit andas förrän nu. Och nu är det dags att sova eftersom gårdagens äventyr slutade sent för våran del.

Imorgon väntar Betnér i Hudik. Inte helt fel.

Idag är det tydligen The International Day Of Awesomeness. Passande nog ska vi vara awesome på Tranans dansgolv ikväll. Är det lov så är det och 25kronan känns ju lite värt.

Först ska jag vara ännu mer awesome och städa toan. Därefter väntar promenad med mamma och ikväll ett välbehövligt pass step.

Ikväll somnar jag med ett leende på läpparna efter att ha tittat på videoklipp från Danmark och Tyskland i somras. Åh, ta mig tillbaka!

Och jag skulle lägga mig tidigt ikväll ja.

Nu har jag äntligen landat i min säng efter att ha fått dagens dos av skvaller. Jag och syster fick sitta och lyssna på när mamma och mormor tog igen det de missat sedan sist. Tydligen så är 80-åriga tanten Alice en skum filur. Hatt och stövlar med klack, och för att citera mormor: såna där byxor som ungdomarna har.

Jaha, såna.

Efter att ha tillbringat en kväll och natt i metropolen Orbaden är jag återigen hemma i Bollnäs och vill tacka min fina Sandrine för gårdagen. Leendet är åter på plats nu när jag får ha henne hos mig igen.

Idag bjuder mamma på lunch på stan och därefter blir det en tripp till Edsbyn för att hälsa på mormor och morfar och börja diskutera balklänningsplaner. Mormor har så snällt lovat att hon ska sy min, och nu när tyg och mönster är fixat är det ju bara att sätta igång, tänkte jag. Men tydligen är det mycket som ska kollas och mätas först. Hua.

Inställt boxpass ikväll eftersom jag antagligen inte är tillräckligt frisk än, och jag vill inte för allt i världen bli sjuk till helgen då Betnér gästar Hudik. Det får bli step imorgon och box på torsdag istället. Finfint.

Nu ska jag på ingen tid alls göra mig i ordning för stan. Och ikväll väntar semifinal 2.

Jag är mållös. Och fruktansvärt imponerad av Bollnäs GIF. Mycket mer än så får jag inte ur mig nu.

Återigen är jag fast i fantastiska Lost. Tack vare den senaste tidens sjukdom har jag plockat fram samlingsboxen och är nu inne på fjärde säsongen. Och det som för bara några dagar sedan ansågs omöjligt, att hinna se även säsong fem innan säsong sex börjar, är plötsligt inte fullt lika omöjligt längre. Det känns konstigt ändå, att det som hållit mig fängslad vid tv:n i flera år nu helt plötsligt ska få ett slut. Och vad för slags slut kommer det bli? Jag förstår inte hur de ska kunna knyta ihop allt på ett bra sätt, och en känsla av att slutet kommer lämna mig besviken gnager i magen. I vilket fall som helst har herr J.J Abrams stått för många år av skratt, spänning och tårar. Ett stort tack till honom.