Varje ord känns som ett knytnävsslag (ironiskt nog). Och jag tappar andan för en stund. För hur kan jag göra annat än att ta åt mig? Och tro att det är på grund av mig? Varför annars avsluta något som tidigare varit det bästa, för att ersätta det med något du själv säger inte alls är lika bra. Och jag trodde ju att det här var vi, som det har varit och som jag vill att det ska vara. Men försvinner det här, våran dag, så försvinner så mycket av oss. För vi ses ju knappt annars. Och utan det här så är det inte riktigt vi. För visst finns det fortfarande ett vi?

Tröttheten tar över, kroppen känns tung och huvudet värker. Hur ska resten av veckan fungera när ingenting vill gå min väg idag? Spelning blir det inte utan resten av kvällen kommer spenderas framför TV:n efter en lång, varm dusch. Och den som kommer hit med en Ben&Jerry's står jag i evig tacksamhetsskuld till. 

Positivt är att ikväll börjar äntligen en ny säsong av Top Model. Som kvinnorna i familjen Lundmark har längtat! Längtan hos den manliga fjärdedelen kan dock inte beskrivas som hög. Men det skiter man väl i.