Efter en fruktansvärt bra fredag har jag nu tvingat till mig lite tid framför datorn hos familjen Hansson.

Jobb idag och jag börjar tycka sämre och sämre om fredagar. Jag förstår inte varför alla ska äta lunch ute på samma dag. Belöningen fick jag efteråt då det blev fika med S och pojkvän. Blåbärsmuffins på Krokanen, bra och näringsrik lunch.

Kvällsmaten fick jag stå för efter att ha packat väskan inför helgens äventyr i Lingbo. Min specialare pasta al diablo blev det, något jag tror uppskattades av dom flesta.

Nu pyser jag mot sängen efter att ha svurit lite över kvällens Idol. Imorgon väntar återigen jobb och sedan avfärd till metropolen Lingbo. Med andra ord så blir det tyst här över helgen. Godnatt.

Kvällens boxpass var ännu bättre än jag hade trott. Och jag inser nu hur fruktansvärt mycket jag saknat L. Och S, som det ska vara. Och jag tror inte att det går att vara utan framöver. Men som sagt, snilleblixten slog mig ju när jag kom hem så det där kanske löser sig ändå.

Efter passet tog jag igen mig med en banan- och jordgubbssmoothie med hallon- och rabarberyoghurt. Nu när jag skrev det lät det inte alls gott, men det var det. Och om inte träningsvärken finns där imorgon är det ju något som är fel på min kropp. 

På tal om imorgon så är det äntligen fredag, vilket innebär mys och massa gott att äta. Fika på stan med S om tid finns och därefter är det tydligen jag som lagar mat hos familjen Lundmark. Gissa tre gånger vad det blir.

Och ifall du undrar, jag har inte slut på fula bilder. Nu släcker jag lampan för ikväll, det är trots allt en dag imorgon också.

Dagen började med ett skönt gympass tillsammans med min fina. Träningsvärken kommer nog finnas där imorgon. Speciellt med tanke på att jag ikväll äntligen ska få gå på ett av L:s efterlängtade boxpass! Teori på ridningen innebär att orken finns till att slå ut sig totalt i en timme senare ikväll. Och som jag har längtat! Att S är där gör saken bara ännu bättre. 

Planeringen igår gick förresten väldigt bra. Fikat med, för den delen. Och jag måste säga att jag faktiskt är riktigt nöjd med vårat quiz. 

Och jag som hade börjat tänka och tro att allt bara var just det, rykten. Får nu helt tänka om igen. Och nu tänker jag om till något jag inte vill tänka alls. Det har inte riktigt sjunkit in än, det ligger kvar på ytan. Och jag hoppas att det stannar där.

Skön dag på jobbet idag. Nu kommer snart S och F hit för att fika och planera lekar inför helgen då BUO återigen besöker Lingbo för ett läger med spelning och annat skoj. Ryktet säger att det är i församlingshemmet det händer saker på lördag kväll.

Ikväll väntar äntligen step med Anneli, välbehövligt eftersom det blev inställt förra veckan. Lyckats boka in mig på core express till nästa vecka har jag också gjort. Något som i efterhand antagligen kommer kännas som en dålig idé. 

Bild från i somras när vi drack finskt och firade nationaldagen en vecka för sent.

Som sagt, Sporthallens personal kan ju ta sig någonstans just ikväll. Dock blev det en mils promenad runt Ismyra. Tack till världens finaste pojkvän som ställde upp på en powerwalk som tog på både vader och lår. Att jag nu får massera dom vaderna och låren är ju en annan sak.

Mamma har gjort äppelpaj idag, så nu är frågan äta eller inte äta? Det lutar nog åt att äta. Dumt att låta paj gå till spillo sådär. 

Något annat att ogilla ikväll är att NCIS Los Angeles sänder sitt sista avsnitt för säsongen, dessutom en hel timme senare för att Barskolan börjar. Med tanke på att morgondagen börjar redan klockan 10 (bortskämd, hej) så orkas nog inte teamet i Los Angeles med ikväll. Fast som vanligt slutar det väl att jag sitter där fastklistrad och ångrar mig imorgon. 

Tänk vad tre små ord kan vända hela världen åt rätt håll igen. Speciellt när dom kommer från någon så betydelsefull och fin. Du är bäst hjärtat! Och kom hem nu, jag saknar dig på tok för mycket. 

För övrigt är jag rätt less på Sporthallens oförmåga att svara i telefon vid rätt tillfällen. Tack för inställd box. 

Varje ord känns som ett knytnävsslag (ironiskt nog). Och jag tappar andan för en stund. För hur kan jag göra annat än att ta åt mig? Och tro att det är på grund av mig? Varför annars avsluta något som tidigare varit det bästa, för att ersätta det med något du själv säger inte alls är lika bra. Och jag trodde ju att det här var vi, som det har varit och som jag vill att det ska vara. Men försvinner det här, våran dag, så försvinner så mycket av oss. För vi ses ju knappt annars. Och utan det här så är det inte riktigt vi. För visst finns det fortfarande ett vi?

Tröttheten tar över, kroppen känns tung och huvudet värker. Hur ska resten av veckan fungera när ingenting vill gå min väg idag? Spelning blir det inte utan resten av kvällen kommer spenderas framför TV:n efter en lång, varm dusch. Och den som kommer hit med en Ben&Jerry's står jag i evig tacksamhetsskuld till. 

Positivt är att ikväll börjar äntligen en ny säsong av Top Model. Som kvinnorna i familjen Lundmark har längtat! Längtan hos den manliga fjärdedelen kan dock inte beskrivas som hög. Men det skiter man väl i.