Ibland är det nödvändigt att våga slänga sig ut med full kraft. Försöka att inte tänka på konsekvenserna utan bara njuta av ett fritt fall innan man tar mark. Och vem vet, när man väl når marken kanske det är så mycket bättre än var det var innan man hoppade.

Men vågar jag hoppa?

Nu har jag hunnit lugna ner mig lite och planerna inför kvällen börjar ta form. Lördagsmys med trevligt sällskap kan inte bli annat än bra.

Imorgon väntar ännu en bandymatch på Sävstaås och den här gången hoppas jag att vi faktiskt får se bandy och inte något som mer liknar rugby. Och att dom har en domare som har vett att använda glasögon.

En timmes vila på eftermiddagen, en nybakad kladdkaka a la Johanna och pasta till kvällsmat. Det finns ljusglimtar överallt.

Anything other than yes is no

Anything other than stay is go

Känner hur paniken sakta smyger sig på och undrar hur det ska sluta den här gången. Och jag tröstar mig med John Mayer.

Väckarklockan ställdes igår kväll på ringning 05.25 i morse och det kändes ju kanske hur ovärt som helst när matchen till sist inte gick som jag ville. Lite mysigt var det ändå med varm choklad och mackor i Torsbergsskolans aula. Det är inte varje dag.

Imorgon har jag tagit ledigt från min enda lektion för att åka till Hudik och Gnarp med mamma och äntligen få leta tyg till min balklänning! Klänningen är uppsydd i ett annat tyg för att se hur passformen blir och det känns hur bra som helst. Nu är det bara rätt tyg och lite strasstenar och smycken som fattas. Det känns att det börjar närma sig nu.

Efter en torsdag med helgmys tillsammans med syster, film och godis så ska jag nu göra tidig kväll för att vara pigg till morgondagens party. Pepp!

Imorgon är en speciell dag. Sverige spelar OS-kvartsfinal i hockey och därmed har biologilärare Robert bokat aulan för dom som vill mysa och se Sverige gå vidare på sin väg mot ett OS-guld. Ett fint initiativ av Robert.

Fem och en halv timmes spelning idag reducerades snabbt till endast tre och en halv timme då vi 19.05 insåg att OS lockade mer än blåset denna måndag. Att Emil Jönsson sedan går och blir sjuk känns ju kanske hur ovärt som helst.

Imorgon väntar första träningen på bra nog länge och förhoppningsvis ska min nu fullt friska kropp klara av boxpasset galant. Och jag välkomnar träningsvärken som kommer finnas där onsdag och torsdag.

Känslorna pendlar upp och ner, fram och tillbaka just nu och jag sätter punkt här, för ikväll åtminstone.

Och det ska skolan såklart uppmärksamma med tråkiga föreläsningar och ännu tråkigare tävlingar. Efter lunch gav jag upp och åkte hem då det inte kändes lockande att sitta på skolan i nästan två timmar bara för att sedan gå tillbaka till aulan och kämpa mot sömnen en timme till. Istället har jag njutit av Johan Glans på Blåsningen, helt underbart!

Efter förra inlägget har jag hunnit kika runt lite mer bland alla dessa skor hit och dit och hittat ett par gladiatorsandaler från märket Naughty Monkey som jag är väldigt sugen på. Synd att frakten kostar lika mycket som skorna gör. Mamma brukar ju vara villig att sponsra när det gäller skor och jackor, men av någon anledning har hon bestämt sig för att vägra nu. Det är inte min dag idag, helt enkelt.

Om det finns något komplex jag har så är det min längd. Inte så mycket för att jag tycker att jag är för lång, utan mer för att jag blir för lång med minsta lilla klack. Med mina 1.78 finns det inte mycket utrymme för klackar. Det innebär att jag drar mig för att ta på mig skor jag egentligen skulle kunna offra min högra hand för. För det finns ju så mycket snygga skor med klack. Dom här hade jag lagt vantarna på direkt om det inte vore 12.5 centimeters klack på dom.