Spotify spelar Gettin' Over You. Skål!

Ett inkommande samtal. "Hej, jag har skjuts till Bollnäs nu, kan jag sova hos dig?" Det finns bara ett svarsalternativ. Inga 1 X 2. Det är så självklart. Och allt är så okomplicerat och enkelt. Precis som det ska vara. Precis som vi ska vara. Om några minuter tar jag bilen, inte till station den här gången, men det är nästan precis lika. Precis som det ska vara.

Ikväll är det du och jag. Precis som det ska vara.

Jag kommer aldrig förlåta mig själv för att jag lät det gå så långt. För att jag gjorde något du nu får ta smällen av. Och jag kommer aldrig förlåta mig själv för att jag har sårat dig på det sätt jag har. Jag insåg det idag, att du faktiskt har ont. Det har jag också, även om jag vet att det inte kan jämföras på samma sätt. Jag har mitt trygga fina att falla tillbaka på. Du har inte det. Och jag är så ledsen att allt blivit såhär. Det var inte min mening och jag hoppas du förstår. Förstår hur speciell du är för mig fortfarande, och hur fruktansvärt mycket jag tycker om dig, även om det är på helt fel sätt. Det finns få som förstår mig som du gör. Och jag älskar att jag inte alltid behöver förklara, för du vet ändå. Du är alldeles för bra för att behöva gå igenom det här. Och jag hoppas att du är starkare än mig. Du förtjänar det bästa. Det gör inte jag.

Den här morgonen kan ha varit en av de värsta hittills i mitt liv. Nu har allt lugnat ned sig och jag andas lite lättare. Och jag ler vid tanken på att det ikväll vankas fredagsrock på Terrassen och att jag den här tiden om två veckor sitter på planet på väg till finaste Los Alcázares.