Tänk hur bra hösten kan vara ändå! Har spenderat senaste en och en halv timmen utomhus med Joy Fieldings Mad River Road och nu när den väl är utläst vill jag bara ha mer. Kanske läge att spendera några hundralappar på Bokia. 

Ikväll är det återigen step med bästa Anneli. Först ska jag vara duktig och städa. Det blir ju inte roligare för att jag skjuter upp det till imorgon, har jag insett. 

Och jo, ja, jag har rest mig. Till knästående åtminstone.

Besvikelse. Tårar. Dumhet. Ångest. Sömnbrist. Ångest igen. 

Varför kan det aldrig bli som jag tänkt mig? Det enda jag ville var att få en kväll med Lost. När jag sedan bestämmer mig för att välja sömn före blir jag ändå uppe längre än jag skulle blivit med ett avsnitt av det bästa som finns. Och till vilken nytta. Tårar och bråk. Ord som träffar som det värsta av knytnävsslag. Och jag vet inte hur jag ska orka resa mig igen.