Efter två intensiva veckor av nollning har nu första riktiga skolveckan dragit igång. Jag kommer sakna nollningen och allt kul vi gjort, men let's face it, det ska bli ganska skönt att få något som kan börja liknas vid ett normalt liv igen. Och så fort förkylningen lämnar min kropp tänkte jag försöka mig på ett besök på Iksu och sedan mer eller mindre aldrig gå därifrån. Jag hade ju tänkt göra ett första besök igår, men kroppen ville annat. 

Ikväll firar vi mig och C lite i efterhand, M bjuder på mat och vin och sedan blir det filmmys. Bra kväll.

Tankarna går till hemstaden ikväll. Hur många ska det krävas innan folk inser hur farligt det är med droger? Vila i frid.

Och trots att det kommer vara skönt att inte längre gå på föreläsningar bakis alternativt full så kommer jag sakna nolleperioden. Och framför allt kommer jag sakna gemenskapen i min fina nollegrupp, och såklart våra grymma faddrar. Nu låter det som att vi aldrig mer kommer ses och så är ju inte fallet, men det har varit så intensivt nu, och efter tre dagar utan faddrarna måste jag erkänna att jag saknar dom lite smått. Hur ska det då gå sedan? 

Ikväll blir det återigen en lugn kväll, filmmys med världens bästa sambo står på schemat. Sovmorgon med tillhörande städning och plugg imorgon innan gruppduggan på introduktionskursen. På fredag kör vi igång på riktigt! 

Här hade jag tänkt lägga upp en bild från nollningen, men dom är fortfarande i kameran och inte i datorn. Så jag lägger upp en bild på R istället, för att jag igår äntligen fick träffa honom igen! Bäst.

Den tåls att ses om och om igen. Dansa går även bra för den som vill det. 

Sådärja, nu börjar jag få lite ordning på tillvaron igen. Efter fyra dagars festande känns det skönt att kunna säga att dagen blir lugn och framför allt nykter. Pizza och spexträning med min fina nollegrupp. Ikväll tar jag och Carro en hemmakväll med Edward, något som känns välbehövligt. Imorgon väntar återigen föreläsning och grupparbete. Det flyter på, och jag trivs. 

Fylla år har jag hunnit göra också, även om det har varit så mycket annat att jag knappt hunnit förstå. Världens finaste familj och pojkvän var upp under gårdagen för att fira med god mat på Gandhi och kladdkaketårta bakat av syster. En bra kväll som behövdes. Lite reality check mitt i Umeå-bubblan. 

Nu, en promenad till Ica för att inhandla juice och yoghurt och därefter lunch. Fab!

Och jag trivs som fisken i vattnet! Det här är så fruktansvärt bra. Första föreläsningen är avklarad och ikväll drar nollningen igång på riktigt med t-shirtfest och nolledans. Jag har världens bästa rumskompis och trots att vi är fullständigt obegåvade när det gäller teknik så har vi lyckats se inte bara en utan två Twilightfilmer. Snart är det dags att gå tillbaka till universitetet för sista föreläsningen samt fotografering till ID-kort. Efter det peppar vi för tröjfest. Oh ah just a little bit, oh ah a little bit more!

Efter 6 timmars bilresa, handling, matlagning, dusch samt bärande av flyttkartonger och kläder har jag och pappa nu avnjutit några timmar i soffan. Imorgon väntar ännu mer handling, ett besök på Mediamarkt, möte med T för att titta på nästa lägenhet, samt fadderfika. Jag får även en efterlängtad rumskompis och ett Twilight-maraton som inte känns helt fel. På måndag drar det igång på allvar. Jag kan knappt förstå att det är såhär mitt liv kommer vara nu. Umeå istället för Bollnäs. Spännande och skrämmande på samma gång. Jag får ta en dag i taget, ta det som det kommer. Ett tag ville jag bara sätta mig i bilen och åka tillbaka hem. För hem är fortfarande Bollnäs. Förhoppningsvis kan det snart vara Umeå också.

Det enda jag gör på dagarna nu är stressar. Det tar aldrig slut. Nu börjar jag åtminstone komma någonstans i packningen istället för att bara prata om allt som måste göras. Kläderna börjar packas ner, det som är i tvätten börjar förflyttas från tvättkorgen till tvättmaskinen och allt som inhandlades på Ikea är inlindat och redo för flytt i februari. Trots att jag inte måste ha med mig något förutom kläder första tre veckorna ska ju allt vara packat så mamma och pappa kan ta med det upp. 

Snart får jag åtminstone en paus från stressen för att för sista gången på bra nog länge gå på step med A. Först lite välbehövlig mat och så ska jag försöka packa ner några fler småsaker. Det kommer kännas enormt bra på söndag kväll när C kommit upp, vi har klarat av första fadderfikan och det är dags för Twilight-maraton. Men just nu känns det overkligt långt dit.

En av dom bättre sakerna med flytten till Umeå är att jag återigen kommer befinna mig i samma stad som en av dom finaste vännerna jag fick under gymnasietiden.