Dagen började bra. Jag blev bjuden på våffelfrukost hos världens bästa granne. Halvt springandes till skolan hann jag ändå dit i tid och där väntade två föreläsningar. Gratis naturdiet, en klänningsprovning och många skratt senare var jag hemma och effektiviteten var hög några timmar innan det beryktade mördarpasset. Efter det gick det utför. Hjärtrusning värre än någonsin, och för första gången var jag tvungen att gå ut från ett pass. Nu har jag åtminstone tagit tag i mig själv och pratat med pappa om det. Blir det värre blir det ett besök hos hjärtläkare Eskil men så länge inget mer händer behöver jag inte oroa mig. Lätt för honom att säga. Den molande värken som fortfarande sitter kvar i bröstet och ryggen säger något annat. 

Alldeles för få timmars plugg har det blivit idag, och jag har inte riktigt koll på det där med intracellulär trafik känner jag. Eventuellt tänkte jag försöka sno åt mig lite tid hos J, är det någon som har koll så är det hon. Imorgon blir det föreläsning gånger ett och därefter en eftermiddag med min fina case-grupp. Med andra ord, ingen tid till varken eget plugg eller träning. Great. 

Nu ska det slutas deppas och börjas sovas istället. Sweet dreams.

Jag och den fina grannen som bjöd på våfflor i morse. Kanske inte i vårat bästa tillstånd.

Äntligen kan jag säga att det tyngsta kapitlet under den här terminen är avslutat. Åtminstone sett till schemat. Imorgon är det ny case-introduktion och nya veckomål. Förhoppningsvis inte lika massiva som dessa har varit. Dock har jag några punkter på pappret kvar att bocka av innan jag kan lägga undan det för den här gången. 

Dagen har bestått av massa nyttigt. Städa, tvätta samt plugga. Nu blir det ytterliggare en och en halv timmes hårdkörning innan det är dags att hämta upp syster vid ÅC. God mat och film väntar ikväll, och turligt nog börjar inte skoldagen förrän 10.15 imorgon. Imorgon som förresten blir en alldeles fantastiskt bra dag. Stand up comedy på Villan samt Hoffmaestro på Corona. Hur bra? 

Mindre bra är att träning uteblir några dagar då finbesöket är här. Tänkte eventuellt försöka smyga iväg till Iksu en timme på lördag ändå. Jag får muta med obegränsat med tid inne på Make Up Store under den inplanerade shoppingrundan. 

Nu som sagt, plugg. Student kallas det visst. 

Just nu så är det sjukt mycket och så fort jag tittar på veckomålen för avsnitt 6 och 7 får jag en mindre panikångestattack. Jag förstår inte hur alla andra lyckas vara så avslappnade och lugna inför det här avsnittet. Trots trötta ögon och om möjligt ännu tröttare huvud (och mage efter all mat på skogis) tvingade jag mig själv att sitta lite lite till med handouts från gårdagens föreläsning. Nu har jag åtminstone hunnit igenom allt, bara att ta tag i veckomålen. Men det får bli ett senare projekt.

Helgen bjuder på mycket bra (och näst intill inget plugg, lite därav paniken också). Imorgon blir det en tur in till stan med J och C, mycket trevligt. Det ska även inhandlas biljetter till Hoffmaestro nästa vecka, jag får nämligen finbesök då har jag hört. Imorgon kväll blir det mat och filmmys hos Viktor för att ladda inför lördagens festligheter och korvgrillning. Ja, vi kanske har blivit lite hardcore-friluftsmänniskor, men bor man i Norrland så gör man. Tur att vi har en äkta norrlänning med oss som vet hur man gör upp eld. 

Fantastiskt dåligt med fantasi ikväll, det är dags att inta sängläge. Och jag blir alltid lika glad när jag inser att morgondagen börjar en timme senare än jag trott. 10.15 känns inte helt fel.

Finbesöket som kommer hit nästa helg.

I två dagar jag nu hunnit vara hemma, och jag är förvånad över hur fort allt återgått till det normala. Mycket bra har hunnits med, och mycket bra är kvar att göra. Och såklart, lite plugg emellanåt. The cell ligger i väskan längst in i garderoben och väntar, men den får nog vänta en dag till. Idag blir det prat med finaste S, som jag längtat! Även en filmkväll med familjen är inplanerad. På tisdag är det dags att sätta sig på bussen tillbaka till Umeå. Men det skjuter jag upp några dagar till. 

Jag har även hunnit pussa massor på min fina älskling, något jag tänkte fortsätta göra just precis nu. 

Idag är jag otroligt stolt över världens bästa syster som klarade körkortet! 

Bild från Spanien i somras, innan solbrännan hann komma igång. Och jag saknar min hårfärg jag hade där!

I övrigt har dagen inte varit något vidare. Jag tänkte försöka bota det med Top Model-maraton. Då måste det ju bli bra?

Vad fort det kan gå. Dagarna går in i varandra, samma sak. Skola, Iksu, kvällsmys. Lite fest med jämna mellanrum, och såklart, en hel del plugg. Knappt någon tid över till andning och reflektion, men det är ju lite så jag vill ha det. 

Sedan sist så har första duggan avklarats. Nya vänner, fina vänner, har tagit plats i mitt liv. Ännu en fantastisk torsdag med step, skogis och tillägg i form av bio, för att fira den avklarade duggan och en pluggfri dag, har passerat. Nu är det nya tag, nytt kapitel, tydligen ett av dom tyngsta under kursen. DNA-replikation, transkription och translation. Jag ryser lite bara av att skriva orden. Som tur är har vi långa tre veckor på oss med dessa CASE. Något som kan behövas känns det som.

Imorgon är det studentsportardag vilket innebär noll antal föreläsningar samt gratis semla på Villan. Förhoppningsvis en promenad till Nydalasjön för korvgrillning och mys med några av alla fantastiska människor i denna stad. Jag inser nu att jag låter lite smått religiös, Umeå-frälst, men det är svårt att inte bli det när man omges av så fint folk.

Till helgen görs det ett besök i Bollnäs, långledig som jag är. Förhoppningsvis blir det även ett besök helgen därpå om det blir SM-final för giffarna. Hoppas går ju.

Långt inlägg som här får sitt slut för lite snabbplugg innan gänget kommer hit för lite kvällsmys. 

Från förra fredagen, hos Hardcore-Harald. Fina människor, indeed.

Dom senaste tre dagarna har jag nog pluggat mer än vad jag gjorde totalt under dom första veckorna. Why? Är det dugga så är det. Visserligen en gruppdugga, men ändå. En bra reality check för mig själv, att jag hänger med och förstår, så att inte tentan kommer som en chock sedan. 

Annars flyter livet på med näst intill dagliga besök på Iksu med allt från step till freepower och bodypump. Och jag känner hur kroppen blir lite starkare för varje gång, hur jag orkar ta i lite till. En helt oslagbar känsla som jag saknat. Och det är skönt att vara tillbaka där jag vill vara, skola, vardag, rutin. Och gärna lite stress, en liten spark i rumpan för att få något gjort. Om en och en halv vecka får jag ett välbehövligt avbrott då det blir hemfärd. I drygt 4 dagar ska jag befinna mig i hemstaden som jag inte riktigt ser som mitt enda hem längre. Hemstaden som inte saknas, men som däremot bebos av människor som saknas. Och lite längtar jag hem nu, faktiskt. Hem till god mat, fredagsmys, lördagsbox och inflyttningsfest. 

Nu blir det tio minuters power-plugg på proteiners veckning innan jag beger mig till skolan igen för föreläsning och generalomröstning. Life's good.