Dagen började bra. Jag blev bjuden på våffelfrukost hos världens bästa granne. Halvt springandes till skolan hann jag ändå dit i tid och där väntade två föreläsningar. Gratis naturdiet, en klänningsprovning och många skratt senare var jag hemma och effektiviteten var hög några timmar innan det beryktade mördarpasset. Efter det gick det utför. Hjärtrusning värre än någonsin, och för första gången var jag tvungen att gå ut från ett pass. Nu har jag åtminstone tagit tag i mig själv och pratat med pappa om det. Blir det värre blir det ett besök hos hjärtläkare Eskil men så länge inget mer händer behöver jag inte oroa mig. Lätt för honom att säga. Den molande värken som fortfarande sitter kvar i bröstet och ryggen säger något annat. 

Alldeles för få timmars plugg har det blivit idag, och jag har inte riktigt koll på det där med intracellulär trafik känner jag. Eventuellt tänkte jag försöka sno åt mig lite tid hos J, är det någon som har koll så är det hon. Imorgon blir det föreläsning gånger ett och därefter en eftermiddag med min fina case-grupp. Med andra ord, ingen tid till varken eget plugg eller träning. Great. 

Nu ska det slutas deppas och börjas sovas istället. Sweet dreams.

Jag och den fina grannen som bjöd på våfflor i morse. Kanske inte i vårat bästa tillstånd.