Fick nyss ett samtal från finaste mormor mitt i tentaplugget. Och insåg när jag hade lagt på hur otroligt mycket jag saknar min familj just nu, och hur lyckligt lottad jag är som står dom så nära. Det är något jag tar för givet, trots att jag vet att det inte är lika för alla. Det ska bli så otroligt skönt att komma hem och få umgås med dom, och nu fick jag den extra lilla motivationen att ta tag i plugget sista timmarna för idag, så att jag förhoppningsvis kan få vara helt ledig i påsk och inte oroa mig för omtenta.

I övrigt går det upp och ner. Just nu är det mest upp tror jag. Träningen flyter på, jag har världens finaste vänner, histotentan är godkänd och cirkulationstentan känns inte lika omöjlig som för några dagar sedan. Och efter det väntar ett påsklov med en Stockholmsvistelse. Kanske kan livet ordna upp sig ändå.

Imorgon får jag dessutom träffa en av mina absolut äldsta vänner som råkar vara i Umeå för simtävlingar i helgen.   

Bild från i somras, ett av alla äventyr den cykeln varit med på. 

Så var det dags. Imorgon 10.00 ska jag sätta mig in i cellernas värld en sista gång. Åtminstone sista gången på sisådär ett halvår. Förhoppningsvis. Jag vill ju inte ta ut något i förskott, men det känns ändå som att det nog ska gå det där. 

I övrigt är det mycket upp och ner. Stundtals lyckas jag fokusera och ta tag i mig själv och plugga, men för det mesta är det bara gröt i mitt huvud. Massa tankar överallt, och fortfarande en ensamhetskänsa utan slut. Just nu vill jag bara hem till min familj, hem till påsk och vår. Och så hoppas jag på att jag efter det är redo för nya tag. 

Jag längtar efter sommaren, efter linne och shorts, och efter fina Bollnäsmänniskor.  

Ibland blir jag så arg på mig själv. Hur jag lyckas övertänka och analysera allt in i minsta detalj. Hur jag beter mig i vissa situationer. Hur jag kan vara så svag i mig själv, trots att jag redan där och då vet hur dåligt jag kommer må över det sedan. Det är dags nu att vakna upp och inse att jag inte kan krypa på det här sättet, att allt inte är så fint och bra som jag vill få det till och att det kanske är läge att backa lite, återvinna lite självrespekt. 

Jag är inne i en fruktansvärt låg period just nu. Jag tänker tillbaka på hur mitt liv såg ut för två år sedan och saknar det jag hade då. Tryggheten hemma, fina vänner, en pojkvän som jag älskade över allt annat. Trots att jag just nu går min drömutbildning och gör det jag vill med mitt liv så har jag dom senaste två veckorna gråtit mer än det senaste halvåret totalt. Det är som att det börjar med tankar på hur mitt liv utvecklats det senaste halvåret och sedan rinner tårarna bara per automatik och jag är ledsen bara för att jag är det, utan att egentligen själv förstå varför. För det är ju egentligen inte så att jag är missnöjd med det jag har nu, att jag egentligen vill vara tillbaka i det dåliga som var i höstas. Men det är så svårt att tänka att det faktiskt var så dåligt som det var, nu såhär i efterhand. Det är så lätt att bara komma ihåg det som var fint och bra. Och det saknar jag av hela mitt hjärta. Men jag vet ju att det inte finns att få tillbaka längre. Den tiden tillhör Bollnäs, och dit vill jag inte tillbaka. 

Jag är bara så förvirrad med sådana toppar och dalar. Ena stunden trivs jag så enormt bra med mitt liv och nästa så undrar jag hur det kunde bli så fruktansvärt fel. Och när jag är längst ner vet jag inte vad jag kan göra för att ta mig upp igen, hur jag ska ta mig ur den onda cirkeln som bara tuggar på utan att jag vet varför. Och jag känner mig så jävla ensam. Trots närheten till allt och alla känner jag mig mer ensam än jag gjort på flera år. Och ibland undrar jag om det är värt det, att bryta ner mig själv såhär mycket. Och nu mer än någonsing saknar jag min familj. Jag saknar att ha någon som känner mig utan och innan, någon som förstår hur jag tänker och varför. Jag vet att den personen inte är min att ha längre. Och just ikväll gör det lite extra ont. 

I morse vaknade jag tidigt och var för en gångs skull utvilad så jag bestämde mig därför för att gå till Iksu och gymma lite. Fantastiskt skönt att vara nästan helt själv på gymmet. Efter det hem för lite plugg och sedan föreläsning som kanske inte var så relevant men ganska intressant och rolig. Bland annat har vi lärt oss att en viss apsort har sex 10-30 gånger om dagen. 

Nu efter lunch har jag hunnit med lite mer plugg och om en stund ska jag in till stan för att uträtta lite ärenden. Ikväll blir det en lugn kväll med middag, vin och film. Nästan hela Tvistefamiljen åker till Kittelfjäll idag, och trots att det suger att jag inte ska följa med så ska det bli skönt med en helg där jag kan få fokusera på plugget. Det kan behövas då både histotentan och cirkulationstentan närmar sig nu, något som jag gör mitt absolut bästa för att förtränga. 

Nu ska jag skriva klart om ovulationsprocessens reglering och därefter ta bussen till Vasaplan. 

Och igår fick jag en efterlängtad telefondate med en vän som det var alldeles för längesedan jag pratade med. Som tur är får jag lite tid i påsk att krama sönder henne riktigt ordentligt. Och denna bild sitter för övrigt på plats nu, ovanför skoskåpet. Sjukt nöjd.  

Produktiv dag. Föreläsning 08.15-10 kvinnliga genitalias histologi med Gerd som är rätt söt ändå trots att hon inte hör något. Därefter caseintro med fina Per och sedan ett brutalt svettigt spinningpass med frugan. Nöjd med att ha avklarat träningen innan lunch gick jag sedan hem och åt och duschade. Gjorde sällskap med Viktor till MB och har suttit där fram till typ nyss. Hemskt nöjd med att lyckas få till effektivt plugg för en gångs skull. Det där med MB kanske inte är så dumt ändå.

Nu blir det middag framför top model och därefter en tur till Liljansberget. Bra kväll!

Igår var en av de bättre dagarna på länge. Då pluggmotivationen varit bristande den senaste tiden bestämde jag mig för att ta en helt pluggfri dag och istället fokusera på träningen. Ett litet minikonvent bestående av fyra pass. Det känns i kroppen idag vill jag lova. Hur skönt som helst! 

Dagen inleddes med step 90-tals nostalgi och CX, därefter hem för lunch och två timmars vila innan eftermiddagens pass, SH'BAM och combat. Och jag överdriver inte när jag säger att SH'BAM igår var det absolut bästa och roligaste pass jag någonsin varit på. Fantastiska Fredrik Sjöberg från Les Mills var där, och det är utan tvekan den bästa instruktör jag tränat för. Leendet var brett rakt igenom passet och svetten rann. Combaten sedan hade jag nog kunnat hoppa över, men eftersom det ändå var Cristine som höll i passet var det bara att köra. Brutalt jobbigt, men väldigt roligt. 

Efter den hårda träningen satt det fint med en kväll med fantastiskt sällskap, tacogratäng, chokladmousse, vin, ost och kex och melodifestival. I morse vaknade jag utvilad och nu är det dags att ta tag i dagens plugg. Ska försöka hinna igenom njurarna och sedan repetera lite anatomi för reproduktionsorganen. Ska även hinna in till stan en sväng. Dessutom är det skidskytte på eftermiddagen. Bra dag!

Idag hade jag den fina förmånen att få träningssällskap på morgonen, något som var alldeles för längesedan sist. Och jag har insett hur mycket lättare och roligare gymbesöket blir med ett pushande ord eller ett bra jobbat. Nu blir det plugg några timmar för att sedan ta en tripp in till stan och inhandla vin till morgondagens melodifestivalmys, därefter EPP och en ledig eftermiddag. Föreläsningen vi skulle haft idag blev passande nog inställd,inte mig emot. 

Nu, tillbaka till respirationsfysiologi. 

Som jag tycker om dig!