Ibland blir jag så arg på mig själv. Hur jag lyckas övertänka och analysera allt in i minsta detalj. Hur jag beter mig i vissa situationer. Hur jag kan vara så svag i mig själv, trots att jag redan där och då vet hur dåligt jag kommer må över det sedan. Det är dags nu att vakna upp och inse att jag inte kan krypa på det här sättet, att allt inte är så fint och bra som jag vill få det till och att det kanske är läge att backa lite, återvinna lite självrespekt. 

Jag är inne i en fruktansvärt låg period just nu. Jag tänker tillbaka på hur mitt liv såg ut för två år sedan och saknar det jag hade då. Tryggheten hemma, fina vänner, en pojkvän som jag älskade över allt annat. Trots att jag just nu går min drömutbildning och gör det jag vill med mitt liv så har jag dom senaste två veckorna gråtit mer än det senaste halvåret totalt. Det är som att det börjar med tankar på hur mitt liv utvecklats det senaste halvåret och sedan rinner tårarna bara per automatik och jag är ledsen bara för att jag är det, utan att egentligen själv förstå varför. För det är ju egentligen inte så att jag är missnöjd med det jag har nu, att jag egentligen vill vara tillbaka i det dåliga som var i höstas. Men det är så svårt att tänka att det faktiskt var så dåligt som det var, nu såhär i efterhand. Det är så lätt att bara komma ihåg det som var fint och bra. Och det saknar jag av hela mitt hjärta. Men jag vet ju att det inte finns att få tillbaka längre. Den tiden tillhör Bollnäs, och dit vill jag inte tillbaka. 

Jag är bara så förvirrad med sådana toppar och dalar. Ena stunden trivs jag så enormt bra med mitt liv och nästa så undrar jag hur det kunde bli så fruktansvärt fel. Och när jag är längst ner vet jag inte vad jag kan göra för att ta mig upp igen, hur jag ska ta mig ur den onda cirkeln som bara tuggar på utan att jag vet varför. Och jag känner mig så jävla ensam. Trots närheten till allt och alla känner jag mig mer ensam än jag gjort på flera år. Och ibland undrar jag om det är värt det, att bryta ner mig själv såhär mycket. Och nu mer än någonsing saknar jag min familj. Jag saknar att ha någon som känner mig utan och innan, någon som förstår hur jag tänker och varför. Jag vet att den personen inte är min att ha längre. Och just ikväll gör det lite extra ont. 

I morse vaknade jag tidigt och var för en gångs skull utvilad så jag bestämde mig därför för att gå till Iksu och gymma lite. Fantastiskt skönt att vara nästan helt själv på gymmet. Efter det hem för lite plugg och sedan föreläsning som kanske inte var så relevant men ganska intressant och rolig. Bland annat har vi lärt oss att en viss apsort har sex 10-30 gånger om dagen. 

Nu efter lunch har jag hunnit med lite mer plugg och om en stund ska jag in till stan för att uträtta lite ärenden. Ikväll blir det en lugn kväll med middag, vin och film. Nästan hela Tvistefamiljen åker till Kittelfjäll idag, och trots att det suger att jag inte ska följa med så ska det bli skönt med en helg där jag kan få fokusera på plugget. Det kan behövas då både histotentan och cirkulationstentan närmar sig nu, något som jag gör mitt absolut bästa för att förtränga. 

Nu ska jag skriva klart om ovulationsprocessens reglering och därefter ta bussen till Vasaplan. 

Och igår fick jag en efterlängtad telefondate med en vän som det var alldeles för längesedan jag pratade med. Som tur är får jag lite tid i påsk att krama sönder henne riktigt ordentligt. Och denna bild sitter för övrigt på plats nu, ovanför skoskåpet. Sjukt nöjd.  

Produktiv dag. Föreläsning 08.15-10 kvinnliga genitalias histologi med Gerd som är rätt söt ändå trots att hon inte hör något. Därefter caseintro med fina Per och sedan ett brutalt svettigt spinningpass med frugan. Nöjd med att ha avklarat träningen innan lunch gick jag sedan hem och åt och duschade. Gjorde sällskap med Viktor till MB och har suttit där fram till typ nyss. Hemskt nöjd med att lyckas få till effektivt plugg för en gångs skull. Det där med MB kanske inte är så dumt ändå.

Nu blir det middag framför top model och därefter en tur till Liljansberget. Bra kväll!

Igår var en av de bättre dagarna på länge. Då pluggmotivationen varit bristande den senaste tiden bestämde jag mig för att ta en helt pluggfri dag och istället fokusera på träningen. Ett litet minikonvent bestående av fyra pass. Det känns i kroppen idag vill jag lova. Hur skönt som helst! 

Dagen inleddes med step 90-tals nostalgi och CX, därefter hem för lunch och två timmars vila innan eftermiddagens pass, SH'BAM och combat. Och jag överdriver inte när jag säger att SH'BAM igår var det absolut bästa och roligaste pass jag någonsin varit på. Fantastiska Fredrik Sjöberg från Les Mills var där, och det är utan tvekan den bästa instruktör jag tränat för. Leendet var brett rakt igenom passet och svetten rann. Combaten sedan hade jag nog kunnat hoppa över, men eftersom det ändå var Cristine som höll i passet var det bara att köra. Brutalt jobbigt, men väldigt roligt. 

Efter den hårda träningen satt det fint med en kväll med fantastiskt sällskap, tacogratäng, chokladmousse, vin, ost och kex och melodifestival. I morse vaknade jag utvilad och nu är det dags att ta tag i dagens plugg. Ska försöka hinna igenom njurarna och sedan repetera lite anatomi för reproduktionsorganen. Ska även hinna in till stan en sväng. Dessutom är det skidskytte på eftermiddagen. Bra dag!

Idag hade jag den fina förmånen att få träningssällskap på morgonen, något som var alldeles för längesedan sist. Och jag har insett hur mycket lättare och roligare gymbesöket blir med ett pushande ord eller ett bra jobbat. Nu blir det plugg några timmar för att sedan ta en tripp in till stan och inhandla vin till morgondagens melodifestivalmys, därefter EPP och en ledig eftermiddag. Föreläsningen vi skulle haft idag blev passande nog inställd,inte mig emot. 

Nu, tillbaka till respirationsfysiologi. 

Som jag tycker om dig!   

Just nu är jag inne i en svacka pluggmässigt. Jag tänker att jag ska sätta mig och plugga, men fördriver tiden med annat istället. Läser fem minuter, kollar facebook. Läser tio minuter, läser lite bloggar. Läser fem minuter, kokar kaffe. Och så fortsätter det. Jag vet inte hur jag ska hitta någon struktur och faktiskt få något gjort. Jag har tappat lusten lite och jag hoppas att helgens minikonvent och fint sällskap kan ändra på det så att jag kan ta nya tag nästa vecka.

Och på tal om träning har jag idag invigt mina nya träningsbyxor från Nike. Och aldrig har väl träningen varit så skön. Det märks så stor skillnad i kvalitet på de lite billigare märkena och på exempelvis Nike. Nu var inte de här byxorna i den allra dyraste priskategorin (400 kronor), men jag har börjat inse att det helt klart är värt att lägga ner lite pengar på att köpa träningskläder med mer kvalitet, när man ändå tvättar de så ofta som man gör. 

Jaja, nog om det. Nu ska jag gå ner till frugan och dricka te. Alltså inget mer plugg ikväll. 

Vaknade upp 07.30 utvilad till strålande väder. Tog en lugn morgon med frukost och Big Bang Theory med syster och därefter blev det lite plugg och en fantastiskt välbehövlig promenad i finvädret med mamma och pappa. Lunch ute i solen och sedan mer plugg. Nu har jag åtminstone tagit mig igenom det allra tyngsta och därför tog jag lite ledigt på eftermiddagen för att titta på skidskytte inspelat från tidigare idag. Ikväll bjuds det på god mat och därefter blir det melodifestival med massa gott framför tv:n. Tänk vad bra man kan ha det ibland!

Igår var jag med pappa på årets första bandymatch och såg Giffarna avancera till semifinal. Bollnäshjärtat svällde av stolthet vill jag lova. 

I övrigt idag har jag hunnit med att anmäla mig till minikonventet jag och brudarna tänkte köra nästa lördag. Step, CX, SH'BAM och bodycombat med Les Millesinstruktörer samt fantastiska Cristine och Martin. Sjukt med pepp! Jag har även passat på att utnyttja diverse rabatter och beställa ny jacka, bikini, byxor och träningstights. Några hundralappar fattigare men med ett litet leende på läpparna, som vanligt efter shopping.

Nu ska jag försöka googla fram värden på den dagliga normala vätskeförlusten och därefter ge upp plugget för ikväll.